Virre

Det här inlägget är inte ett dugg humoristiskt. Det är bara hemskt och lite äckligt.

Idag sändes det senaste avsnittet av Matens pris på Sveriges Radio och idag handlade det till stor del om aveln av mjölkkor. Bl.a. så besökte reportrarna ett avelsföretag i Holland där det genomförs flera experiment på kor.

En av korna hade ett hål stort som en tallrik rakt in i magen, som sattes igen med en gummipropp, där forskarna tömde henne på maginnehåll som sedan analyserades. Kon var dessutom dräktig med en kalv.

Varning: Filmen är ganska otäck!

Från Sveriges Radios hemsida:

"De fina orden om en bra djurvälfärd känns väldigt långt borta. Här är det återigen produktivitet som gäller. Ett annat sätt att minska kostnaderna är att få fram kor som ger mer mjölk på mindre eller billigare foder.

Gummiproppen i kons mage är stor som en mattallrik. Det går att lyfta på proppen. Under syns ett hål rakt in i kon, som man kan titta in i.

Skötaren ska visa. Kon vill inte. Den springer iväg.

Han drar ut proppen. Det ångar. Det skvalpar ut en gulbrun vätska.

Skötaren sticker in handen, och sedan hela armen, hela vägen in till axeln, rakt in i kons mage.

Han tar ut handen. Den är full av en gräsgegga, det som kon har ätit.

Detta är ett experiment.

Ibland tömmer de hela magen, berättar skötaren. För forskarna på universitetet i Wagening är det viktigt att veta hur man ska optimera kornas foderomvandlingsförmåga. Då kan de också producera mer mjölk, till en billigare penning."

Hela reportaget finns här:

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3737&grupp=10544&artikel=3570591

killen som städar trapphuset inte är så förtjust i mig och mina leriga stallkängor...

Men det är som sagt bara en känsla jag får när jag kommer hem och ser den här lilla diskreta lappen på min ytterdörr.

Den okände, upprörde lappskrivaren gav mig iaf ett välbehövligt skratt efter en lång seg dag i skolan, även om jag tvivlar på att det var det som var syftet :)

//Virre

När jag pluggade inför tentan igår så snubblade jag över ett påstående som jag antar är grundat på nogrann forskning och objektiva bedömningar.

S. Robbins, T. Judge "Essentials of organisational behaviour" 2008, s. 36.

Angående Introverta människor kontra Extroverta människor:

"Compared to introverts, extroverts tend to be happier in their jobs and in their lives as a whole. They usually have more friends and spend more time in socail situations than introverts.

(Översättning: Extroverta människor är populära och sociala)

But they also appear to be more impulsive (...) and engage in risky behaviour such as unprotected sex, drinking and other impulsive or sensation-seeking behaviour"

(Översättning: Extroverta människor super och knullar runt)

Alltså... för det första så lyckades de med att pressa in ca 90% av Sveriges befolkning i kategorin "Extroverta personer" för vad jag vet så är oskyddat sex och alkoholintag något som väldigt många njuter av och ägnar sig åt. Jo, jag vet att oskyddat sex och överdrivet alkoholintag inte är något bra. HIV och missbruk är inget jag promotar.

Men för det andra så är iallafall min uppfattning av en "sensation" inget som inkluderar vare sig alkohol eller sex (även om det kan vara väldigt trevligt), utan snarare något i stil med ett fallskärmshopp eller något annat spännande.

Men uppenbarligen tycker dessa konservativa amerikaner att sex och alkohol är aja-baja för texten fortsätter med att förklara att introverta människor är mer förnuftiga och därför håller sig undan från både alkohol/droger, rökning och riskfyllt sex/körstil (ja, detta är exakt vad de skrev).

Jag tyckte, efter att ha läst första stycket, att jag nog kunde räkna mig själv till kategorin av sociala, lyckliga Extroverta människor och blev därför lite putt när jag sedan insåg att det innebar att jag även var en liten slampa och dessutom en fyllbullt...

Kanske är det jag som inte har någon självinsikt :)






Det här blev det första inlägget på väldigt länge. Det är mycket som händer nu, mycket saker som kommer att förändras. Det är spännande :)
Ska uppdatera så fort jag vet mer!

/Virre

Det här var det första jag såg när jag slog upp mina gröna i morse:



Han hängde och dinglade ovanför mitt ansikte ifrån en tråd i taket... uuuuuuuhh.........

Vad är det med dessa småkryp?!
Jag tror att de har små sammankomster på kvällarna där de bestämmer vem som ska krypa ner i min säng den här gången och skrämma vettet ur mig, en konspiration är det!

Till alla äckliga insekter vill jag bara säga: Det räcker nu! Jag tycker inte om er, lämna mig ifred!

Vill hellre ha en duva i väggen som Joanna, istället för alla dessa läskiga småkryp.

Nu ska jag kila iväg och köpa korv till kvällens grillfest :)

/Virre

Jag lyckas alltid med att förstöra det som är vackert och fint i mitt liv...

Jag har en förmåga utveckla (ohälsosamma?) fixeringar vid olika saker. Det kan vara allt från mat, hundspann, en viss sorts godis, musik, filmer, prylar och andra människor. När jag väl har fått en fixering ägnar jag mig åt den utan hämningar under en tidsperiod som kan vara i allt från en vecka till flera månader.
Efter att jag kom hem från min Irlandsresa i september förra året var Irland det enda jag hade i huvudet och jag ville så gärna åka tillbaka att jag höll på att bli tokig. Flogging Molly spelades dygnet runt på min Ipod i cirka sex veckor.

Efter att jag och Linda gick och såg Twilight var jag helt facinerad av historien (och Robert Pattinson ska erkännas) och sträckläste boken under tre dagar och var då bortom all kontakt, plus att jag enbart lyssnade på Robert Pattinsons musik. Han är faktiskt riktigt bra!

Den här veckans fixering är ärtsoppa! Har ätit ärtsoppa varje dag i stort sett, till Erikas stora förtret då hon hatar ärtsoppa och eftersom jag har sovit hos henne sen i måndags så har hon fått stått ut med lukten och synen av denna gulgrumliga (och väldigt goda!) sörja.
Men nu får det räcka med ärtsoppa tror jag.. får ta och hitta en ny fixering :)  Några tips?

Så var snart ännu en vecka över. En vecka som innehållit det sista litteraturseminariet i sponsring (yes, vilken lättnad!), en envis förkylning, ångest över referensramen och snö snö snö snö snö.... Om ni av någon anledning inte skulle höra av mig på ett par veckor så beror det troligtvis på att jag är begravd under ett gigantiskt täcke av snö. Det slutar ju ALDRIG snöa i den här jälva stan! Snö kommer aldrig att var en av mina fixeringar för det är jag hjärtligt less på.
Förra helgen var jag i Örebro och jag och Gustaf sov över hemma hos Linda och mös och busade så mycket vi orkade med William :) Vi hoppade bland annat i sängen vilket resulterade i hysteriska gapflabb för Williams del och en fläskläpp för min del. Sen hoppade vi inte i sängen något mera...

  


Älsklingspojkar :)


På allmän begäran (vilket betyder att Camilla har tjatat) kommer nu en ny Virre-gör-bort-sig-historia, enjoy!

Jag var på väg upp till Falun efter att ha tillbringat en helg hemma hos pappa och Carina i Sjötorp och skulle byta tåg i Örebro. Men då det var lite drygt en timmes väntan och det kurrade rejält i magen bestämde jag mig för att hoppa av "lyrstapilen" vid södra stationen och kila förbi papsens lägenhet för att göra mig en ostmacka....eller fem...

Tänkt och gjort! Efter att ha skuttat av står jag på perrongen och väntar på att den gamla rälsbussen ska tuffa förbi så att jag kan gå över spåren. Då jag står där och smådansar lite till musiken som spelas på Ipoden (My Chemical Romance  som var min fixering vid tillfället) inser jag plötsligt att min axel känns väldigt lätt...det borde hänga något där....hmm.......vad.........MIN VÄSKA!!
Med kläder, linsvätska, dator, skolarbete, nycklar, pengar ja allt man kan tänkas behöva här i livet ligger kvar på bagagehyllan.
Som tur är vet jag att tåget står stilla i ungefär tio minuter på centralstationen innan det åker vidare så jag tvärvänder och börjar springa som ett skållat troll med rabies. Efter att ha väjat för bilar, cyklister, stavgångare (vad är grejen med alla dessa stavar?!) barnvagnar, hundar och diverse annat spännande som man kan stöta på i centrala Örebro en vardagseftermiddag, kommer jag tillslut fram till resecentrum där jag ser tågets gula bak vid perrongen. Inför ögonen på eftermiddagströtta pendlare slänger jag mig ombord och stirrar stressat omkring i vagnen tills jag får syn på väskan som jag snabbt sliter ner varav jag sedan lika snabbt hoppar av för att slippa åka tillbaka till Hallsberg igen. Ungefär då insåg jag att om jag hade stannat kvar på södra stationen hade jag hunnit stoppa tåget, som inte går längre än till Örebro, på vägen tillbaka för att gå ombord och hämta väskan och därmed sluppit springa gatlopp genom halva stan. Slokörad (och ganska svettig) traskade jag in på Pressbyrån för att köpa mig en svettig ostfralla och en stor dricka.

/Virre

...som jag bloggade sist. Jag börjar redan visa prov på min bristande självdiciplin. Får skylla på en tripp till Göteborg som visade sig från sin sämsta sida när det gällde vädret, men bjöd på en show som var helt underbar! (återkommer till det). När man sedan kom hem till knäckebrödsland var det dags att ta tag i verkligheten igen iform av vetenskapliga texter som ska sammanfattas, en C-uppsatsinledning som totalsågades och skulle skrivas om och en bångstyrig häst som utvecklad en oresonabel rädsla för tallgrenar...
Men igår avslutades den jobbiga delen av veckan med en heldag i skolan och en pinsamt dålig hoppträning. Mina ambitioner att rida världscuptävling på Scandinavium stampades ner ordentligt i torven i ridhuset och lär inte våga visa sig på väldigt länge...
Men men! Snart är det dags för en ny vecka och nya tag. Ikväll blir det tacobuffé på kåren och filmmys med Erika :) På tisdag är det äntligen dags för Propellern (arbetsmarknadsdag på skolan som jag har varit med att organisera, fråga mig inte varför den kallas för Propellern. Ingen verkar veta, och ingen verkar heller veta hur man ska marknadsföra något som har ett så enormt löjligt namn) sedan har man en sak mindre att oroa sig för.
Om en vecka bär det av till Öret igen. Mys med hemkommen pojkvän, tacos hemma hos taco-dikatorn Linda och ytterligare lite födelsedagsfirande. Så nästa vecka har mycket roligt att bjuda på!

För er som är totalt ointresserade av hästar och allt som följer med dessa kan sluta läsa nu för resten av inlägget kommer att ägnas åt havremoppar i alla former.

Var ju som sagt på Göteborg horseshow föregående helg och svävade på små rosa moln från ögonblicket jag klev in på Scandinavium tills jag klev ut igen över tolv timmar senare (mina fötter var INTE nöjda med mig). Trots att jag fick gå upp klockan 4:15 för att komma med tåget var varje del av dagen perfekt in i minsta sekund. Började med att gå en timma på mässan innan första showen började, och när jag kom in och kände lukten av läder och såg alla shabrak, skydd, transporter, grimmor m.m. så kändes det som att jag hade dött och kommit till himlen (för er som börjar fundera på ifall det står riktigt rätt till huvudet på mig så kan jag lugna er med att det här med att känna obeskrivlig lycka vid synen av ett babyblått shabrak är något som bara en inbiten hästfantast kan förstå).
Klockan tio var det dags för de första tävlingarna. På lördagen var det till största delen hopptävlingar så mitt hoppintresse blev ordentligt tillfredsställt. Jag tycker att det bästa med tävlingarna är ärevarvet på slutet. På bedömningstävlingen för ponnyryttare vann en 16-årig tjej och hon blev så tagen att hon började gråta av glädje när de intervjuade henne efteråt. Tänk vad häftigt att får rida ärevarv som vinnare på Scandinavium när man bara är 16 år och hela publiken hejar. Mäktigt!





Efter hopptävlingar, agility med busiga hundar och mycket annat var det dags för finalen i Gymkhana eller Mounted Games som det internationella namnet är. Sverige låg först inför de avslutande grenarna före Irland, Wales och Skottland. Men tillslut vann Irland. Det var sjukt häftigt när hela publiken var med och skrek och hejade och jag var så inne i det som hände nere på arenan att jag höll på att trilla av stolen. Det är lite smått knäckande att se de där små tjejerna och killarna smidigt skutta upp på sina ponnies i full galopp när man själv måste ha pall för att komma upp på sin 1,40m höga medryttarhäst varje gång man ska rida barbacka.



Sveriges lag är de som har gul-blå tröjor och hjälmöverdrag


Den här grenen vann iallafall Sverige:)

Lagom till kvällens föreställning kom Linda och vi satt till en början precis vid sargen när den internationella tävlingen Göteborg Trophy avgjordes (man kunde se oss på tv-sändningen sen)   ;)


Linda Heed


Allra sist avgjordes finalen i fyrspann och då de som tävlar vill att publiken ska låta så mycket som möjligt för att hästarna ska bli ännu mer taggade klappade och hejade vi så mycket att handflatorna sved  och rösten brast efteråt :) Tyvärr tog mitt batteri i kameran slut så jag kunde inte filma :( Men jag hittade ett klipp från Globen i december.



Självklart är det mycket häftigare att se det live, men man kan ändå förstå känslan och bli imponerad av kuskarna som lyckas att smidigt styra runt sina hästar i maratonhindren.

Jaha, då var hästkvoten i den här bloggen fylld för ett tag framöver. Någon som har förslag på en Virre-historia som jag kan skriva om i nästa inlägg? Om inte annat kan jag ju förklara varför jag omnämns som "Busskortet" i Måndagsklubbens blogg :)

Nu ska jag ut i solen!

/ Virre

...måste vara bland det mest irriterande som finns! Man kan gnugga och skrubba tills fingrarna är helt skinnflådda men när tröjan torkat dyker fläcken upp igen och flinar lika hånfullt som en stöddig tonåring, och inget fläckborttagningsmedel i världen hjälper. Frustrerande!

En annan sak som är lite frustrerande är att Kasper sover hela dagarna för att orka hålla mig vaken hela nätterna. Inatt vaknade jag tillexempel av att han satt på min kudde och lekte med mina öronproppar medan de fortfarande satt kvar i mina öron. När jag drog täcket över huvudet för få vara ifred satte han sig istället på mitt ansikte så att jag höll på att kvävas. Då jag sparkat ut honom ur sängen hämnades han genom att pilla på mammas väckarklocka tills han på något sätt lyckades stänga av den så att hon höll på att försova sig imorse.
Inte så konstigt att han är trött på dagarna.



Då det här blir sista inlägget innan helgen eftersom jag åker till Göteborg imorgon (klockan 05:51 !) och lämnar min numera något kantstötta datorn hos pappa, tänkte jag avsluta veckan med en Virre-gör-bort-sig historia :)
Har redan nämnt mobilen-rödfärgen episoden så här kommer den i full version:

Sommaren 2005 fick jag jobb som hästskötare hos Mrs Nowell-Smith i England. Några veckor innan jag skulle åka köpte pappa en ny mobil till mig eftersom den jag hade var operatörslåst och därför inte skulle gå att använda med ett engelskt abbonemang. Som tack för hjälpen hjälpte jag till att måla det nya staketet. Utrustad med färgburk, penslar, handskar och ett av papsens blåställ, modell större, satte jag igång.
Innan han gick ner i snickarboden sa far ironiskt nog åt mig att lämna min nya mobil inomhus så att jag inte skulle förstöra den och jag lovade att göra det så fort min dåvarande chef hade hört av sig och bestämt möte. Efter att jag hade målat ungefär halva staketet (samt mig själv och grannens katt) ringde mycket riktigt mobilen. Efter ett kort samtal skulle jag lägga ner telefonen i en av de stora fickorna på blåstället igen men missade hålet på fickan, varpå mobilen med ett plask for rakt ner i burken med rödfärg... "Ooops!"
Min pappa är inte direkt omtalad för sitt lugna och jämna humör och medan jag kände hur paniken steg såg jag framför mig bilden av när Homer stryper Bart, fast med mig själv i Barts ställe.



What to do? Vid det här laget hade paniken blommat ut och det enda jag kom på var:
"Jag måste spola av den!"
Ett par minuter senare kliver pappa in genom dörren och får syn på mig när jag står i badrummet och sköljer av min sprillans nya mobil i handfatet...om den inte var trasig innan så var den ju definitivt bortom räddning efter den behandlingen.
Nu i efterhand kan jag erkänna att det inte var en av mina bästa idéer vilket, min far också talade om för mig med hjälp av ord som inte lämpar sig att skriva här.

 Nej nu måste jag samla lite motivation och börja läsa och sammanfatta de här urtråkiga metodartiklarna i kurskompendiet. Blääääääää... Ska nog gå och köpa lite plugg-godis först :)

/Virre