En singeltjejs betraktelser
Nu när jag blivit singel igen så faller det sig naturligt att jag har börjat kollat in representanter av det motsatta könet lite mer noggrant än tidigare. När jag fortfarande tillhörde den andra halvan av ett förhållande så hade jag på mig de där skyddsglasögonen som man alltid får när man är kär i någon. De som gör alla människor vackra och ramar in världen i ett rosaluddigt skimmer. De skyddsglasögon som får dig att peka ut Jörgen Jönssons look-alike på kåren och glatt utbrista: "Han då?!" till din väldigt skeptiska tjejkompis som är singel och därmed ser hur världen (och den drängfulla rödtotten på andra sidan baren) egentligen ser ut.
Nu har dessa skyddsglasögon iallafall brutalt ryckts av mig och en aning bländad står jag inför den bistra verkligheten...och den är bister.... Hur länge var jag borta? Vart fan tog alla trevliga killar vägen under tiden?
Förra helgen var jag på genomresa i min gamla hemstad Örebro och där verkar situationen vara extremt illa. Kort sagt kan man dela in killarna i Örebro i tre huvudkategorier:
1. Sportfånarna - Dessa killar känns igen med hjälp av:
* Det halvlånga håret, gärna med en liten uppåtböj i nivå med öronen som formats av kepsen/mössan.
* Att de alltid har keps/mössa på sig inomhus, även i mitten av maj när den första värmeböljan slagit till. Tanken på att dra fingrarna igenom den svettiga kalufsen är knappast tilltalande.
* Att de har jeansen instoppade i tubsockorna
Dessa killar ser också ständigt dumkåta ut.
2. Bilfjantarna - Vanliga kännetecken är:
* En tröja som är så tokigt tajt att bröstvårtorna riskerar att skava hål i den (gärna i vit bomull)
* De ser ut som att de enbart livnär sig på proteinshakes och diverse illegala preparat
* Importerade bilar med högerstyrning och överdimensionerade kjolpaket.
Plus det faktum att man kan höra ett distinkt "dunka-dunka-dunka" så fort de befinner sig inom en radie på fem kilometer.
3. Volvoraggarna - Ja, var ska man börja? Den fransiga jeansvästen/jackan med ett Volvo-emblem, storlek Brasilien, på ryggen är en klassiker. Trasiga jeans till ett par träskor eller boots toppas gärna av en keps som är så ingrodd med smuts att man för länge sedan glömt den ursprungliga färgen.
Dessa testosteronstinna fotsvettshanar färdas ofta i grupp i sina sönderrostade 245:or där de tillbringar 23 timmar av dygnet, något dimmiga av wunderbaum-ångorna. Helst lämnar de inte sina bensinslukande respiratorer överhuvudtaget vilket innebär att all social aktivitet sker genom nedvevade sidorutor.
Men skulle du någonsin träffa ett ensamt exemplar till fots ska du vara noga med att inte möta hans blick. Utan sin bil och sina vänner är nämligen all den självsäkerhet han brölar ut på Stortorget om lördagkvällarna som bortblåst och han blir så osäker och generad att han riskerar att få en hjärtinfarkt och dö på fläcken.
Som grädde på moset talar representanterna från samtliga nämnda kategorier en dialekt som även skulle få den skönaste Adonis att framstå som tämligen osexig.
Självklart finns det guldkorn i denna brokiga sandlåda. Killar som äger en spegel men som kan gå förbi den utan att fastna där i 50 min. Killar som inte använder sin bil som penisförlängare och som kan föra en vettig diskussion med blicken i ögonhöjd istället för tutthöjd. Killar vars framtidsplaner sträcker sig längre än till nästa helg. Killar som man faktiskt vågar visa upp för papsen utan att han får något mordiskt i blicken.
Men dessa små guldklimpar tillhör en skygg minoritet, mer sällsynta än den vita noshörningen. Så fort de blir lediga och kommer ut på marknaden är någon företagsam tjej där och norpar honom snabbare än man hinner säga "Hej sötno...". Sedan vaktar hon honom med en intensitet som påminner om en utsvulten lejonhona som fångat en saftig antilop till lunch. Fraser som "Man har roligare som singel" och "Girl power" är raderade i hennes minnesbank och skulle man våga sig på så mycket som ett leende i rikning mot föremålet för hennes ömma låga riskerar man allvarliga fysiska skador som följd.
Situationen är med andra ord ganska hopplös!
För att inte låta som en desperat bitterfitta måste jag ju avsluta det här inlägget med att skriva att det faktiskt är ganska kul att vara singel igen ändå. Dessutom har jag ju hittat min egen lilla guldklimp :) Tyvärr så befinner han sig ju i helt fel land för tillfället.
Nä, nu är det dags att resa sig från soffan och dra fram grodan innan dammråttorna äter mig levande. I morgon är det äntligen dags för kryssning! :D
/Virre
Nu har dessa skyddsglasögon iallafall brutalt ryckts av mig och en aning bländad står jag inför den bistra verkligheten...och den är bister.... Hur länge var jag borta? Vart fan tog alla trevliga killar vägen under tiden?
Förra helgen var jag på genomresa i min gamla hemstad Örebro och där verkar situationen vara extremt illa. Kort sagt kan man dela in killarna i Örebro i tre huvudkategorier:
1. Sportfånarna - Dessa killar känns igen med hjälp av:
* Det halvlånga håret, gärna med en liten uppåtböj i nivå med öronen som formats av kepsen/mössan.
* Att de alltid har keps/mössa på sig inomhus, även i mitten av maj när den första värmeböljan slagit till. Tanken på att dra fingrarna igenom den svettiga kalufsen är knappast tilltalande.
* Att de har jeansen instoppade i tubsockorna
Dessa killar ser också ständigt dumkåta ut.
2. Bilfjantarna - Vanliga kännetecken är:
* En tröja som är så tokigt tajt att bröstvårtorna riskerar att skava hål i den (gärna i vit bomull)
* De ser ut som att de enbart livnär sig på proteinshakes och diverse illegala preparat
* Importerade bilar med högerstyrning och överdimensionerade kjolpaket.
Plus det faktum att man kan höra ett distinkt "dunka-dunka-dunka" så fort de befinner sig inom en radie på fem kilometer.
3. Volvoraggarna - Ja, var ska man börja? Den fransiga jeansvästen/jackan med ett Volvo-emblem, storlek Brasilien, på ryggen är en klassiker. Trasiga jeans till ett par träskor eller boots toppas gärna av en keps som är så ingrodd med smuts att man för länge sedan glömt den ursprungliga färgen.
Dessa testosteronstinna fotsvettshanar färdas ofta i grupp i sina sönderrostade 245:or där de tillbringar 23 timmar av dygnet, något dimmiga av wunderbaum-ångorna. Helst lämnar de inte sina bensinslukande respiratorer överhuvudtaget vilket innebär att all social aktivitet sker genom nedvevade sidorutor.
Men skulle du någonsin träffa ett ensamt exemplar till fots ska du vara noga med att inte möta hans blick. Utan sin bil och sina vänner är nämligen all den självsäkerhet han brölar ut på Stortorget om lördagkvällarna som bortblåst och han blir så osäker och generad att han riskerar att få en hjärtinfarkt och dö på fläcken.
Som grädde på moset talar representanterna från samtliga nämnda kategorier en dialekt som även skulle få den skönaste Adonis att framstå som tämligen osexig.
Självklart finns det guldkorn i denna brokiga sandlåda. Killar som äger en spegel men som kan gå förbi den utan att fastna där i 50 min. Killar som inte använder sin bil som penisförlängare och som kan föra en vettig diskussion med blicken i ögonhöjd istället för tutthöjd. Killar vars framtidsplaner sträcker sig längre än till nästa helg. Killar som man faktiskt vågar visa upp för papsen utan att han får något mordiskt i blicken.
Men dessa små guldklimpar tillhör en skygg minoritet, mer sällsynta än den vita noshörningen. Så fort de blir lediga och kommer ut på marknaden är någon företagsam tjej där och norpar honom snabbare än man hinner säga "Hej sötno...". Sedan vaktar hon honom med en intensitet som påminner om en utsvulten lejonhona som fångat en saftig antilop till lunch. Fraser som "Man har roligare som singel" och "Girl power" är raderade i hennes minnesbank och skulle man våga sig på så mycket som ett leende i rikning mot föremålet för hennes ömma låga riskerar man allvarliga fysiska skador som följd.
Situationen är med andra ord ganska hopplös!
För att inte låta som en desperat bitterfitta måste jag ju avsluta det här inlägget med att skriva att det faktiskt är ganska kul att vara singel igen ändå. Dessutom har jag ju hittat min egen lilla guldklimp :) Tyvärr så befinner han sig ju i helt fel land för tillfället.
Nä, nu är det dags att resa sig från soffan och dra fram grodan innan dammråttorna äter mig levande. I morgon är det äntligen dags för kryssning! :D
/Virre
