Kryssning!

Sitter och kollar på Färjan just nu. Jisses vilka tomtar det finns! Och alla verkar samlas på en och samma båt :)
17e maj är det dags för cirkus 125 tomtar från Högskolan Dalarna att samlas på just denna båt. Tokladdad redan nu!! :D
Inför vårens kryssning har jag gjort listor på "Tre-saker-jag-ska-undvika" och "Tre-saker-jag-ska-göra".

"Tre-saker-jag-ska-göra":

1. Lära mig ett smidigt sätt att skutta upp i en överslaf utan att visa hela härligheten.
Vill inte bli kallad för "Skrevet" i ytterligare ett halvår...

2. Se Mariehamn istället för att ligga däckad  nere i hytten och snusa.

3. Knacka innan jag går in i en hytt så jag slipper se främmande, nakna, guppande rumpor
(tur att jag hade tagit ur linserna!)



"Tre-saker-jag-ska-undvika":

1. Gå vilse

2. Sparka ut en flaska sötsliskig lakritssprit över heltäckningsmattan i hytten.
(Inte det första man vill känna lukten av morgonen efter)

3. Bjuda in ca tio främmande killar till efterfest i hytten kl 5-6 på morgonen och två minuter senare, när festen är i full gång, komma på att jag nog egentligen ville sova...

Dessutom ska jag: Komma över min kissa-på-bussen-fobi. Det var ingen höjdare att behöva vänta i ungefär en timme utanför terminalen innan jag kunde komma åt en toa när jag blev kissnödig redan innan bussen lämnat Falun.



/Virre

Påskafton

 
Carina fixar påsksill



Grillpremiär nere vid sjön



      



Det eldades lite allt möljigt.

        
                                                                            FLAM!


"Nak nak nakkin ån hävens dåååårr.....!" 



Ju fler öl desto suddigare bilder... 





/Virre

  

Det är en konspiration!

Det här var det första jag såg när jag slog upp mina gröna i morse:



Han hängde och dinglade ovanför mitt ansikte ifrån en tråd i taket... uuuuuuuhh.........

Vad är det med dessa småkryp?!
Jag tror att de har små sammankomster på kvällarna där de bestämmer vem som ska krypa ner i min säng den här gången och skrämma vettet ur mig, en konspiration är det!

Till alla äckliga insekter vill jag bara säga: Det räcker nu! Jag tycker inte om er, lämna mig ifred!

Vill hellre ha en duva i väggen som Joanna, istället för alla dessa läskiga småkryp.

Nu ska jag kila iväg och köpa korv till kvällens grillfest :)

/Virre


...

Ibland räcker det inte med att älska någon med hela sitt hjärta.


Livet på landet...

...kan vara en obehaglig överraskning ibland.
Igår kväll, efter att ha suttit och myst framför brasan med en kopp te, såg jag fram emot att få krypa ner i södra Sveriges skönaste säng (helt sant!). Speciellt efter att ha spenderat de senaste nätterna på diverse mer eller mindre bekväma soffor. Jag plockade fram bästaste mys- och sovtröjan, som Carina till och med hade tvättat (troligtvis för att den började likna en sanitär olägenhet) och kröp skapligt nöjd ner i bingen.

Precis när jag är på väg att somna killar det till i nacken. Halvt sovande kliar jag lite lätt och vänder på mig. Men strax killar det till i nacken igen. Lite lätt irriterad kliar jag ännu hårdare och drar sedan beslutsamt täcket över huvudet. Nu SKA jag sova!
Då flyger något som låter som ett jetplan rakt in i mitt öra.

Med ett vrål hoppar jag upp ur sängen och börjar headbanga med en frenesi som skulle ha imponerat på den mest inbitne hårdrockare. Precis innan jag riskerar att få en allvarlig hjärnskakning slutar jag och fumlar efter glasögonen för att försöka få syn på monstret som försökte ta sig in i min hjärna. Men golvet är tomt.
Medan jag står där och blänger känner jag hur det killar i nacken igen. Panikslagen sliter jag av mig tröjan och skakar den häftigt tills jag är helt säker på att den måste vara tom.

Till saken hör att jag inte är överdrivet förtjust i småkryp. Speciellt inte efter att ha vaknat en morgon i vår gamla lägenhet och upptäckt att mitt rum, inklusive min säng, blivit invaderat av en armé ambitiösa myror, yuk! 



Men tillbaka till monstret. Efter att ha skakat tröjan granskar jag golvet och övriga rummet för att försöka få syn på min oinbjudne sängkamrat - Nada!
Jag river upp alla täcken och kuddar utifall att han kanske har gömt sig där. Men jag hittar ingenting...

Har jag inbillat mig? Håller jag på att bli knäpp? Har den senaste tidens stress slutligen tagit ut sin rätt?
Bedrövad sätter jag mig ner i sängen igen.

Då ser jag något litet och grönt som kryper upp ur huvan på min tröja, AHA! Gottcha!

Snabbt som ögat virar jag in honom i tröjan och kutar ner för trappan och ut genom ytterdörren.
Från badrummet hör jag Carinas röst då hon frågar vad jag pysslar med där jag står halvnaken på trappan mitt i natten och skakar min tröja medan jag hojtar något osammanhängade om insekter i örat.

Resten av natten sov jag med ett halvt öga öppet ifall någon av monstrets kusiner skulle våga försöka sig på att krypa ner i min säng. Känner mig inte så utvilad nu...



Otäcka odjur!

/Virre

Rundresa

Hemma kan vara på så många olika ställen. Jag har räknat till att jag har ungefär fem "hem". Mitt eget i Falun, pappas lägenhet i Örebro, mammas lägenhet i Örebro, mammas lägenhet i Norrköping och pappas hus i Sjötorp.

Splittrad, jag?

Mest hemma är nog ändå Sjötorp. Det finns ingenting bättre än att komma dit varje år när skolan slutar och veta att man har tre hela månader framför sig där med allt vad det innebär av båtåkande, badande, fiskade, bastande, glassätande m.m. :)



Just nu är det inte så jävla mysigt dock..
Hela köket är utrivet och det mesta av det verkar befinna sig i mitt rum. Dessutom är det här huset fullt med minnen som jag inte vill bli påmind om just nu.


Varje gång som jag åker hem och ska hälsa på familjen så känns det som att jag reser runt halva Sverige, vilket jag i stort sett gör iofs.

Har varit i Örebro i några dagar nu och hunnit med att träffa mamma, fira mormor (även om hennes födelsedagspresent råkade följa med mamma till Norrköping..) och leka lite med Joanna. Den enda som jag inte hunnit träffa är Linda vilket känns väldigt trist. Men alltid är det någon som man inte hinner med, dygnet har för få timmar!

Igår hade jag även en supermysig dag i Askersund :) Är väldigt glad att jag äntligen åkte dit.
Tack för en fin dag hjärtat, du är min egen lilla sol i mörkret.



Och idag åkte man från solen in i regnet...

Men Sjötorp är Sjötorp, man kan inte må dåligt här.  Om mina übernyttiga föräldrar bara kunde införskaffa lite påskgodis!
Det är nästan straffbart att inte ha godis hemma när det snart är påskafton.

Jag och Joanna var och handlade onormalt mycket vita bönor i tomatsås och sprang på de här små söta figurerna. Joanna blev lite crazy och tog typ tjugo bilder.




Så här pillemariska ser vi ut när vi handlar :)


/Virre

Självinsikt: Jag är nog allt en liten tvättstugebitch.

Kom nyss hem från skolan där vi hade träffat Jocke och Sara för ett litet improviserat seminarium angående vår enkät. De hade 22 kommentarer(!) på vår lilla enkät med 10 frågor, pust!
Trots att det var mycket konstruktiv kritik och de var väldigt positiva så var det ändå en hel del att ta tag i efteråt. När jag kom hem snurrade det i huvudet både pga av C-uppsatsen och av hunger. Då min tvättid redan börjat bestämmer jag mig för att slänga in tvätten innan jag lagar mat. Dåligt val.

När mitt blodsocker är lågt förvandlas jag från en trallande glad liten tjej till ett dreglande blodtörstigt troll som exploderar vid minsta irritationsmoment (eller så börjar jag storlipa, det är lite fifty-fifty). Så när jag kommer in i tvättstugan och ser att maskinerna är upptagna blir jag.....o-glad!

Efter att ha konstaterat att jag inte bokat fel dag (det händer ju ganska ofta) går jag bärsärk och sliter ur den blöta tvätten ur maskinerna vilket resulterar i en midre sjö på tvättstugegolvet. Med livet som insats halkar jag runt i mina tofflor och försöker proppa in min egen tvätt istället. Ingen sortering här inte! Får se hur resultatet blir sen....

Sedan river jag ner bokningslistan till bastun och skriver ett minst sagt ilsket meddelande till ägaren av de dyblöta kläderna. Orden "imbecill analfabet" förekom bl.a....

När jag är klar går jag upp för att laga mat. Eftersom min bortglömda majs antagit en ganska oaptitlig form fick jag först häva mig ner till affären och köpa ny. När jag kommer in i trapphuset igen möter jag en pytteliten blond tjej som släpar en Ikea-kasse full med plaskblöta kläder upp för trappen. Kassen ser ut att vara så tung att hon riskerar att slita armen ur led. När våra blickar möts säger hon tyst: "Hej" och slår sedan ner blicken och kämpar vidare med sin börda. Efter sig lämnar hon ett spår av vatten.

Skit också.... Det blodtörstiga trollet är borta och det dåliga samvetet infinner sig tillsammans med en ny självinsikt:

Jag är en riktigt tvättstugebitch!

 

Snälla Virre                      Virre utan mat



/ Virre

RSS 2.0