Virre

...kan vara en obehaglig överraskning ibland.
Igår kväll, efter att ha suttit och myst framför brasan med en kopp te, såg jag fram emot att få krypa ner i södra Sveriges skönaste säng (helt sant!). Speciellt efter att ha spenderat de senaste nätterna på diverse mer eller mindre bekväma soffor. Jag plockade fram bästaste mys- och sovtröjan, som Carina till och med hade tvättat (troligtvis för att den började likna en sanitär olägenhet) och kröp skapligt nöjd ner i bingen.

Precis när jag är på väg att somna killar det till i nacken. Halvt sovande kliar jag lite lätt och vänder på mig. Men strax killar det till i nacken igen. Lite lätt irriterad kliar jag ännu hårdare och drar sedan beslutsamt täcket över huvudet. Nu SKA jag sova!
Då flyger något som låter som ett jetplan rakt in i mitt öra.

Med ett vrål hoppar jag upp ur sängen och börjar headbanga med en frenesi som skulle ha imponerat på den mest inbitne hårdrockare. Precis innan jag riskerar att få en allvarlig hjärnskakning slutar jag och fumlar efter glasögonen för att försöka få syn på monstret som försökte ta sig in i min hjärna. Men golvet är tomt.
Medan jag står där och blänger känner jag hur det killar i nacken igen. Panikslagen sliter jag av mig tröjan och skakar den häftigt tills jag är helt säker på att den måste vara tom.

Till saken hör att jag inte är överdrivet förtjust i småkryp. Speciellt inte efter att ha vaknat en morgon i vår gamla lägenhet och upptäckt att mitt rum, inklusive min säng, blivit invaderat av en armé ambitiösa myror, yuk! 



Men tillbaka till monstret. Efter att ha skakat tröjan granskar jag golvet och övriga rummet för att försöka få syn på min oinbjudne sängkamrat - Nada!
Jag river upp alla täcken och kuddar utifall att han kanske har gömt sig där. Men jag hittar ingenting...

Har jag inbillat mig? Håller jag på att bli knäpp? Har den senaste tidens stress slutligen tagit ut sin rätt?
Bedrövad sätter jag mig ner i sängen igen.

Då ser jag något litet och grönt som kryper upp ur huvan på min tröja, AHA! Gottcha!

Snabbt som ögat virar jag in honom i tröjan och kutar ner för trappan och ut genom ytterdörren.
Från badrummet hör jag Carinas röst då hon frågar vad jag pysslar med där jag står halvnaken på trappan mitt i natten och skakar min tröja medan jag hojtar något osammanhängade om insekter i örat.

Resten av natten sov jag med ett halvt öga öppet ifall någon av monstrets kusiner skulle våga försöka sig på att krypa ner i min säng. Känner mig inte så utvilad nu...



Otäcka odjur!

/Virre