Virre

Så känns det varje gång vi har fått feedback på C-uppsatsen. Varje gång som en idé till uppsats börjar växa fram och ta form så är vår handledare Joacim "Mittbenan" Larsson genast där med sin gigantiska röjsåg och jämnar allt med marken igen. Det värsta är att efter varje handledarmöte så känns det ändå som att man har förstått vad det är han menar att vi ska göra, så då går man hem, sliter sitt hår, kallsvettas och gråter en skvätt tills man har producerat något som man anser är ganska bra ändå. Men likförbannat blir man sågad längs med fotknölarna på nästa möte igen. Man kan ju tappa livsgnistan för mindre... Missförstå mig inte, jag tycker att Jocke är en av de kunnigaste och bättre lärarna som vi har haft under den här utbildningen, men de senaste veckorna har jag ofta känt en plötslig lust att strypa honom med en av hans många färgglada hårsnoddar. Den ursprungliga idéen som vi hade har förvunnit i processen och nu verkar det som att vi ska ägna hela våren åt något som jag inte är ett dugg intresserad av att göra. Det handlar inte ens om sponsring längre utan mer företagsekonomi och det var inte det ville skriva om.

Vill spola fram tiden så att det kan bli sommar och lägga allt det här bakom mig. Satt och kollade på bilder från förra sommaren och nu längtar jag efter grillfester vid stenbordet, bad i Moviken, tälta på Brommö och Maltes rökta sik :)



  
   

Men nu är snart februari slut iallafall!
Snart kommer älsklingen hem från Norge också och då kommer allting att kännas lättare :)

Hmm...har satt fast dörrluckan på Kaspers katttoa men han verkar inte förstå hur den fungerar. Igår satt han därinne i 20 min eftersom han inte insåg att den går att putta upp och nu är han i min väska och gräver. Bäst att jag går och kollar vad han håller på med så jag inte får en otrevlig överraskning sen....

/Virre