Virre

Usch...tittade på Unga Mödrar precis och en av tjejerna begravde sin son. De fick avbryta graviditeten efter bara nitton veckor pga en missbildning. Jag som inte kan klara mig igenom ett avsnitt av Veterinärerna utan att börja gråta bröt ihop totalt när de bar ut den vita lilla kistan ur kyrkan :( Det måste vara det värsta som kan hända, att behöva begrava sitt eget barn. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle kännas om det hände William något (även om han inte är min egen). Hur går man vidare efter det?

Det är rätt häftigt ändå, att man kan älska någon helt villkorslöst av den enkla anledningen att han finns till. Förstod inte vad det innebar innan William föddes. Och om en vecka har han funnits i ett helt år! Sprang runt på stan i Norrköping idag och kollade på födelsedagspresent. Vad mycket roliga saker det finns! Om jag hade obegränsat med pengar skulle Edwin och Linda få köpa ett eget hus till honom :) Nöjde mig med en Byggare Bob-bok som tutade och lät :p



Snart får han en lillebror med, en till att skämma bort! :) 

Den enda nackdelen är att jag kommer få dela säng med en höggravid Linda i helgen eftersom Gustaf inte kunde följa med till Göteborg. Det ska bli jättekul att få en hel helg ihop med världens bästa Linda, men med tanke på att jag var blåslagen efter varje gång vi hade sovit skavfötters när vi var små bävar jag över vad hon kan åstadkomma med en sexmånaders gravidmage...

/Virre