Virre

...som jag bloggade sist. Jag börjar redan visa prov på min bristande självdiciplin. Får skylla på en tripp till Göteborg som visade sig från sin sämsta sida när det gällde vädret, men bjöd på en show som var helt underbar! (återkommer till det). När man sedan kom hem till knäckebrödsland var det dags att ta tag i verkligheten igen iform av vetenskapliga texter som ska sammanfattas, en C-uppsatsinledning som totalsågades och skulle skrivas om och en bångstyrig häst som utvecklad en oresonabel rädsla för tallgrenar...
Men igår avslutades den jobbiga delen av veckan med en heldag i skolan och en pinsamt dålig hoppträning. Mina ambitioner att rida världscuptävling på Scandinavium stampades ner ordentligt i torven i ridhuset och lär inte våga visa sig på väldigt länge...
Men men! Snart är det dags för en ny vecka och nya tag. Ikväll blir det tacobuffé på kåren och filmmys med Erika :) På tisdag är det äntligen dags för Propellern (arbetsmarknadsdag på skolan som jag har varit med att organisera, fråga mig inte varför den kallas för Propellern. Ingen verkar veta, och ingen verkar heller veta hur man ska marknadsföra något som har ett så enormt löjligt namn) sedan har man en sak mindre att oroa sig för.
Om en vecka bär det av till Öret igen. Mys med hemkommen pojkvän, tacos hemma hos taco-dikatorn Linda och ytterligare lite födelsedagsfirande. Så nästa vecka har mycket roligt att bjuda på!

För er som är totalt ointresserade av hästar och allt som följer med dessa kan sluta läsa nu för resten av inlägget kommer att ägnas åt havremoppar i alla former.

Var ju som sagt på Göteborg horseshow föregående helg och svävade på små rosa moln från ögonblicket jag klev in på Scandinavium tills jag klev ut igen över tolv timmar senare (mina fötter var INTE nöjda med mig). Trots att jag fick gå upp klockan 4:15 för att komma med tåget var varje del av dagen perfekt in i minsta sekund. Började med att gå en timma på mässan innan första showen började, och när jag kom in och kände lukten av läder och såg alla shabrak, skydd, transporter, grimmor m.m. så kändes det som att jag hade dött och kommit till himlen (för er som börjar fundera på ifall det står riktigt rätt till huvudet på mig så kan jag lugna er med att det här med att känna obeskrivlig lycka vid synen av ett babyblått shabrak är något som bara en inbiten hästfantast kan förstå).
Klockan tio var det dags för de första tävlingarna. På lördagen var det till största delen hopptävlingar så mitt hoppintresse blev ordentligt tillfredsställt. Jag tycker att det bästa med tävlingarna är ärevarvet på slutet. På bedömningstävlingen för ponnyryttare vann en 16-årig tjej och hon blev så tagen att hon började gråta av glädje när de intervjuade henne efteråt. Tänk vad häftigt att får rida ärevarv som vinnare på Scandinavium när man bara är 16 år och hela publiken hejar. Mäktigt!





Efter hopptävlingar, agility med busiga hundar och mycket annat var det dags för finalen i Gymkhana eller Mounted Games som det internationella namnet är. Sverige låg först inför de avslutande grenarna före Irland, Wales och Skottland. Men tillslut vann Irland. Det var sjukt häftigt när hela publiken var med och skrek och hejade och jag var så inne i det som hände nere på arenan att jag höll på att trilla av stolen. Det är lite smått knäckande att se de där små tjejerna och killarna smidigt skutta upp på sina ponnies i full galopp när man själv måste ha pall för att komma upp på sin 1,40m höga medryttarhäst varje gång man ska rida barbacka.



Sveriges lag är de som har gul-blå tröjor och hjälmöverdrag


Den här grenen vann iallafall Sverige:)

Lagom till kvällens föreställning kom Linda och vi satt till en början precis vid sargen när den internationella tävlingen Göteborg Trophy avgjordes (man kunde se oss på tv-sändningen sen)   ;)


Linda Heed


Allra sist avgjordes finalen i fyrspann och då de som tävlar vill att publiken ska låta så mycket som möjligt för att hästarna ska bli ännu mer taggade klappade och hejade vi så mycket att handflatorna sved  och rösten brast efteråt :) Tyvärr tog mitt batteri i kameran slut så jag kunde inte filma :( Men jag hittade ett klipp från Globen i december.



Självklart är det mycket häftigare att se det live, men man kan ändå förstå känslan och bli imponerad av kuskarna som lyckas att smidigt styra runt sina hästar i maratonhindren.

Jaha, då var hästkvoten i den här bloggen fylld för ett tag framöver. Någon som har förslag på en Virre-historia som jag kan skriva om i nästa inlägg? Om inte annat kan jag ju förklara varför jag omnämns som "Busskortet" i Måndagsklubbens blogg :)

Nu ska jag ut i solen!

/ Virre