Virre

...måste vara bland det mest irriterande som finns! Man kan gnugga och skrubba tills fingrarna är helt skinnflådda men när tröjan torkat dyker fläcken upp igen och flinar lika hånfullt som en stöddig tonåring, och inget fläckborttagningsmedel i världen hjälper. Frustrerande!

En annan sak som är lite frustrerande är att Kasper sover hela dagarna för att orka hålla mig vaken hela nätterna. Inatt vaknade jag tillexempel av att han satt på min kudde och lekte med mina öronproppar medan de fortfarande satt kvar i mina öron. När jag drog täcket över huvudet för få vara ifred satte han sig istället på mitt ansikte så att jag höll på att kvävas. Då jag sparkat ut honom ur sängen hämnades han genom att pilla på mammas väckarklocka tills han på något sätt lyckades stänga av den så att hon höll på att försova sig imorse.
Inte så konstigt att han är trött på dagarna.



Då det här blir sista inlägget innan helgen eftersom jag åker till Göteborg imorgon (klockan 05:51 !) och lämnar min numera något kantstötta datorn hos pappa, tänkte jag avsluta veckan med en Virre-gör-bort-sig historia :)
Har redan nämnt mobilen-rödfärgen episoden så här kommer den i full version:

Sommaren 2005 fick jag jobb som hästskötare hos Mrs Nowell-Smith i England. Några veckor innan jag skulle åka köpte pappa en ny mobil till mig eftersom den jag hade var operatörslåst och därför inte skulle gå att använda med ett engelskt abbonemang. Som tack för hjälpen hjälpte jag till att måla det nya staketet. Utrustad med färgburk, penslar, handskar och ett av papsens blåställ, modell större, satte jag igång.
Innan han gick ner i snickarboden sa far ironiskt nog åt mig att lämna min nya mobil inomhus så att jag inte skulle förstöra den och jag lovade att göra det så fort min dåvarande chef hade hört av sig och bestämt möte. Efter att jag hade målat ungefär halva staketet (samt mig själv och grannens katt) ringde mycket riktigt mobilen. Efter ett kort samtal skulle jag lägga ner telefonen i en av de stora fickorna på blåstället igen men missade hålet på fickan, varpå mobilen med ett plask for rakt ner i burken med rödfärg... "Ooops!"
Min pappa är inte direkt omtalad för sitt lugna och jämna humör och medan jag kände hur paniken steg såg jag framför mig bilden av när Homer stryper Bart, fast med mig själv i Barts ställe.



What to do? Vid det här laget hade paniken blommat ut och det enda jag kom på var:
"Jag måste spola av den!"
Ett par minuter senare kliver pappa in genom dörren och får syn på mig när jag står i badrummet och sköljer av min sprillans nya mobil i handfatet...om den inte var trasig innan så var den ju definitivt bortom räddning efter den behandlingen.
Nu i efterhand kan jag erkänna att det inte var en av mina bästa idéer vilket, min far också talade om för mig med hjälp av ord som inte lämpar sig att skriva här.

 Nej nu måste jag samla lite motivation och börja läsa och sammanfatta de här urtråkiga metodartiklarna i kurskompendiet. Blääääääää... Ska nog gå och köpa lite plugg-godis först :)

/Virre