Lycka!
Vi ska till kåren och svänga våra lurviga på Rockkvällen :)
Hur många gånger har vi inte sagt att vi ska hälsa på varandra?
Men det är alltid något dumt som kommer i vägen, oväntade räkningar, halsmandlar m.m.
Den här gången ska jag verkligen hålla alla tummar och tår för att ingenting händer för det här var verkligen vad jag behövde för att bli glad igen :)
Hmmm... Nu har jag ju en oundviklig anledning till att ta fram grodan och städa lite....
/Virre
Tankspridd var ordet
Har suttit hela förmiddagen och skickat iväg jobbansökningar och allteftersom tiden gick och blodsockret sjönk blev det bara mer och mer fel...
Till ett företag som sökte en marknadskoordinator skickade jag en ansökan till jobbet som projektassistent
Till ett annat glömde jag att bifoga dokumentet med utbildning och arbetslivserfarenhet
...som jag sedan skickade till det förstnämnda företaget, så de har nu två
Till ett tredje företag glömde jag bort att skriva vilken anställning jag sökte så där står det bara:
"Jag såg på ams.se att ni sökte en Mitt namn är Veronica..."
Efter det lyckades jag med konststycket att glömma att ändra mailadress så jag skickade tre olika ansökningar till samma företag, varav två till tjänster som de inte sökte
Jisses... Ska nog lägga ner det här för idag så att jag inte förstör min framtid helt och hållet och får jobba som överkvalificerad hamburgerflippare på donken.
/Virre
Dagen
Dammsugit
Shoppat loss på stan
Planterat skott
Handlat mat
Sökt jobb
Gjort fruktsallad
Läst ut en hel bok
Grubblat på ananlysen till fallstudien
Sökt kurser och utbildningar
Tröstätit godis
Sorterat all musik på datorn
Men ingenting har lindrat saknaden efter dig....
The story of my life
Jag lyckas alltid med att förstöra det som är vackert och fint i mitt liv...
Ett blogginlägg som egentligen är helt onödigt
För att ni lättare ska få en uppfattning om vad det är vi pratar om här så ser mitt bord ut såhär:
Inköpt på Ikea för 179 svenska riksdaler.
Högst upp finns:
En inramad bild på mig och Gustaf från förra sommaren:
Ett trasigt glasögonfodral med ett par halvtrasiga och ständigt kladdiga glasögon.
Ett lypsyl som är urskrapat ner till botten.
En väckarklocka som aldrig används eftersom den ger ifrån sig det mest irriterande ljud jag någonsin hört! Vaknar hellre till morgonpasset i P3.
Öronproppar för de nätter som min granne får för sig att börja spela gitarr runt fyratiden...
Min mobil. (Som på senare tid har börjat tjuta helt oförklarligt på obestämda tider...)
På hyllan under finns:
Sommarkatalogen från Hööks hästsportsbutik.
"Allt om hunden", julklapp från Gustaf :) Som förberedelse innan jag köper min efterlängtade valp.
En bok om hästmassage. Blev sugen på att utbilda mig till hästmassör eller equiterapeut någon gång i framtiden, när det förhoppningsvis inte kostar en halv förmögenhet...
"I rampljuset" av Michelle Magorian. Den andra boken om familjen Hollis. Älskade hennes böcker när jag var liten och det är fortfarande lika mysigt att krypa ner under duntäcket och läsa dem. Fast just nu vill jag läsa ut den så snabbt som möjligt så att jag kan börja på Stephanie Myers andra bok "När jag hör din röst".
På golvet nedanför ligger kurskompendiet som vi har i sponsringskursen. En gedigen plunta på sisådär 15 kg som är så förbannat tråkig att den inte förtjänar att få komma upp på bordet.
Så! Vad säger detta om mig nu då? Kanske att jag är en frusen, morgontrött bokmal som inte har råd att köpa nya glasögon (eller ett fodral), inte orkar göra rent dem som hon har och som ständigt tappar bort sina nyinköpta lypsyl.
Den här dagen blev lite uppochnervänd när vi två timmar innan seminariet fick ett mail om att det var inställt på grund av "akut förhinder". Jaha?! När man bara går i skolan en gång i veckan så planerar man och förbereder sig en hel vecka i förväg. Så när det helt plötsligt inte blir något av så blir det lite antiklimax.. Det hade dessutom varit skönt att få feedback på det andra pm:et så man vet att man kan gå vidare.
Undrar vad "akut förhinder" innebär? Man blir ju lite nyfiken. Kanske är det som Danne säger någon som klippt av Jockes hästsvans så han har blivit akut deprimerad och inte kan gå utanför dörren innan den har växt ut igen. Jobbigt! :)
Istället åkte jag och Erika upp till stallet och hon fick skritta fram Vorros åt mig. Efter att ha kommit över den första skräcken och paniken så tyckte hon att det var riktigt roligt, så jag kanske får med mig sällskap fler gånger framöver :D
De var riktigt duktiga båda två!
Nu ska jag skriva lite mer på bakgrunden på fallstudien om Vara Horse Arena, och hålla tummarna tills de blir blå för att han svarar på våra frågor....
Oooo nu börjar Vänner!!
/Virre
Mina fixeringar
Jag har en förmåga utveckla (ohälsosamma?) fixeringar vid olika saker. Det kan vara allt från mat, hundspann, en viss sorts godis, musik, filmer, prylar och andra människor. När jag väl har fått en fixering ägnar jag mig åt den utan hämningar under en tidsperiod som kan vara i allt från en vecka till flera månader.
Efter att jag kom hem från min Irlandsresa i september förra året var Irland det enda jag hade i huvudet och jag ville så gärna åka tillbaka att jag höll på att bli tokig. Flogging Molly spelades dygnet runt på min Ipod i cirka sex veckor.
Efter att jag och Linda gick och såg Twilight var jag helt facinerad av historien (och Robert Pattinson ska erkännas) och sträckläste boken under tre dagar och var då bortom all kontakt, plus att jag enbart lyssnade på Robert Pattinsons musik. Han är faktiskt riktigt bra!
Den här veckans fixering är ärtsoppa! Har ätit ärtsoppa varje dag i stort sett, till Erikas stora förtret då hon hatar ärtsoppa och eftersom jag har sovit hos henne sen i måndags så har hon fått stått ut med lukten och synen av denna gulgrumliga (och väldigt goda!) sörja.
Men nu får det räcka med ärtsoppa tror jag.. får ta och hitta en ny fixering :) Några tips?
Så var snart ännu en vecka över. En vecka som innehållit det sista litteraturseminariet i sponsring (yes, vilken lättnad!), en envis förkylning, ångest över referensramen och snö snö snö snö snö.... Om ni av någon anledning inte skulle höra av mig på ett par veckor så beror det troligtvis på att jag är begravd under ett gigantiskt täcke av snö. Det slutar ju ALDRIG snöa i den här jälva stan! Snö kommer aldrig att var en av mina fixeringar för det är jag hjärtligt less på.
Förra helgen var jag i Örebro och jag och Gustaf sov över hemma hos Linda och mös och busade så mycket vi orkade med William :) Vi hoppade bland annat i sängen vilket resulterade i hysteriska gapflabb för Williams del och en fläskläpp för min del. Sen hoppade vi inte i sängen något mera... 
Älsklingspojkar :)
På allmän begäran (vilket betyder att Camilla har tjatat) kommer nu en ny Virre-gör-bort-sig-historia, enjoy!
Jag var på väg upp till Falun efter att ha tillbringat en helg hemma hos pappa och Carina i Sjötorp och skulle byta tåg i Örebro. Men då det var lite drygt en timmes väntan och det kurrade rejält i magen bestämde jag mig för att hoppa av "lyrstapilen" vid södra stationen och kila förbi papsens lägenhet för att göra mig en ostmacka....eller fem...
Tänkt och gjort! Efter att ha skuttat av står jag på perrongen och väntar på att den gamla rälsbussen ska tuffa förbi så att jag kan gå över spåren. Då jag står där och smådansar lite till musiken som spelas på Ipoden (My Chemical Romance som var min fixering vid tillfället) inser jag plötsligt att min axel känns väldigt lätt...det borde hänga något där....hmm.......vad.........MIN VÄSKA!!
Med kläder, linsvätska, dator, skolarbete, nycklar, pengar ja allt man kan tänkas behöva här i livet ligger kvar på bagagehyllan.
Som tur är vet jag att tåget står stilla i ungefär tio minuter på centralstationen innan det åker vidare så jag tvärvänder och börjar springa som ett skållat troll med rabies. Efter att ha väjat för bilar, cyklister, stavgångare (vad är grejen med alla dessa stavar?!) barnvagnar, hundar och diverse annat spännande som man kan stöta på i centrala Örebro en vardagseftermiddag, kommer jag tillslut fram till resecentrum där jag ser tågets gula bak vid perrongen. Inför ögonen på eftermiddagströtta pendlare slänger jag mig ombord och stirrar stressat omkring i vagnen tills jag får syn på väskan som jag snabbt sliter ner varav jag sedan lika snabbt hoppar av för att slippa åka tillbaka till Hallsberg igen. Ungefär då insåg jag att om jag hade stannat kvar på södra stationen hade jag hunnit stoppa tåget, som inte går längre än till Örebro, på vägen tillbaka för att gå ombord och hämta väskan och därmed sluppit springa gatlopp genom halva stan. Slokörad (och ganska svettig) traskade jag in på Pressbyrån för att köpa mig en svettig ostfralla och en stor dricka.
/Virre
