Virre

Jag har en förmåga utveckla (ohälsosamma?) fixeringar vid olika saker. Det kan vara allt från mat, hundspann, en viss sorts godis, musik, filmer, prylar och andra människor. När jag väl har fått en fixering ägnar jag mig åt den utan hämningar under en tidsperiod som kan vara i allt från en vecka till flera månader.
Efter att jag kom hem från min Irlandsresa i september förra året var Irland det enda jag hade i huvudet och jag ville så gärna åka tillbaka att jag höll på att bli tokig. Flogging Molly spelades dygnet runt på min Ipod i cirka sex veckor.

Efter att jag och Linda gick och såg Twilight var jag helt facinerad av historien (och Robert Pattinson ska erkännas) och sträckläste boken under tre dagar och var då bortom all kontakt, plus att jag enbart lyssnade på Robert Pattinsons musik. Han är faktiskt riktigt bra!

Den här veckans fixering är ärtsoppa! Har ätit ärtsoppa varje dag i stort sett, till Erikas stora förtret då hon hatar ärtsoppa och eftersom jag har sovit hos henne sen i måndags så har hon fått stått ut med lukten och synen av denna gulgrumliga (och väldigt goda!) sörja.
Men nu får det räcka med ärtsoppa tror jag.. får ta och hitta en ny fixering :)  Några tips?

Så var snart ännu en vecka över. En vecka som innehållit det sista litteraturseminariet i sponsring (yes, vilken lättnad!), en envis förkylning, ångest över referensramen och snö snö snö snö snö.... Om ni av någon anledning inte skulle höra av mig på ett par veckor så beror det troligtvis på att jag är begravd under ett gigantiskt täcke av snö. Det slutar ju ALDRIG snöa i den här jälva stan! Snö kommer aldrig att var en av mina fixeringar för det är jag hjärtligt less på.
Förra helgen var jag i Örebro och jag och Gustaf sov över hemma hos Linda och mös och busade så mycket vi orkade med William :) Vi hoppade bland annat i sängen vilket resulterade i hysteriska gapflabb för Williams del och en fläskläpp för min del. Sen hoppade vi inte i sängen något mera...

  


Älsklingspojkar :)


På allmän begäran (vilket betyder att Camilla har tjatat) kommer nu en ny Virre-gör-bort-sig-historia, enjoy!

Jag var på väg upp till Falun efter att ha tillbringat en helg hemma hos pappa och Carina i Sjötorp och skulle byta tåg i Örebro. Men då det var lite drygt en timmes väntan och det kurrade rejält i magen bestämde jag mig för att hoppa av "lyrstapilen" vid södra stationen och kila förbi papsens lägenhet för att göra mig en ostmacka....eller fem...

Tänkt och gjort! Efter att ha skuttat av står jag på perrongen och väntar på att den gamla rälsbussen ska tuffa förbi så att jag kan gå över spåren. Då jag står där och smådansar lite till musiken som spelas på Ipoden (My Chemical Romance  som var min fixering vid tillfället) inser jag plötsligt att min axel känns väldigt lätt...det borde hänga något där....hmm.......vad.........MIN VÄSKA!!
Med kläder, linsvätska, dator, skolarbete, nycklar, pengar ja allt man kan tänkas behöva här i livet ligger kvar på bagagehyllan.
Som tur är vet jag att tåget står stilla i ungefär tio minuter på centralstationen innan det åker vidare så jag tvärvänder och börjar springa som ett skållat troll med rabies. Efter att ha väjat för bilar, cyklister, stavgångare (vad är grejen med alla dessa stavar?!) barnvagnar, hundar och diverse annat spännande som man kan stöta på i centrala Örebro en vardagseftermiddag, kommer jag tillslut fram till resecentrum där jag ser tågets gula bak vid perrongen. Inför ögonen på eftermiddagströtta pendlare slänger jag mig ombord och stirrar stressat omkring i vagnen tills jag får syn på väskan som jag snabbt sliter ner varav jag sedan lika snabbt hoppar av för att slippa åka tillbaka till Hallsberg igen. Ungefär då insåg jag att om jag hade stannat kvar på södra stationen hade jag hunnit stoppa tåget, som inte går längre än till Örebro, på vägen tillbaka för att gå ombord och hämta väskan och därmed sluppit springa gatlopp genom halva stan. Slokörad (och ganska svettig) traskade jag in på Pressbyrån för att köpa mig en svettig ostfralla och en stor dricka.

/Virre