Ett steg fram, femton steg tillbaka
Vill spola fram tiden så att det kan bli sommar och lägga allt det här bakom mig. Satt och kollade på bilder från förra sommaren och nu längtar jag efter grillfester vid stenbordet, bad i Moviken, tälta på Brommö och Maltes rökta sik :)
Men nu är snart februari slut iallafall!
Snart kommer älsklingen hem från Norge också och då kommer allting att kännas lättare :)
Hmm...har satt fast dörrluckan på Kaspers katttoa men han verkar inte förstå hur den fungerar. Igår satt han därinne i 20 min eftersom han inte insåg att den går att putta upp och nu är han i min väska och gräver. Bäst att jag går och kollar vad han håller på med så jag inte får en otrevlig överraskning sen....
/Virre
Kattsnor
...har jag över hela mitt tangentbord och mina händer eftersom Kasper precis nös tre gånger i rad utan att hålla för munnen. Pälsdjursallergiker har man ju hört talas om, men allergiska pälsdjur?
Jag har många gånger hävdat att den fumlighet och tankspriddhet som jag är begåvad med till stor del beror på genetiskt påbrå och förra våren fick jag bevis för min hypotes.
Min mor skulle komma upp till Falun för att hälsa på och lämna några kartonger med saker som tillhörde mig. Eftersom mamma har magisterexamen i att åka vilse gav jag henne en busenkel vägbeskrivning hem till mig som skulle hjälpt en blind mört på flakmoppe att hitta rätt. Full av optimism sa jag åt henne att ringa när hon närmade sig så att jag hann börja med maten. Efter ett par timmar ringde hon och meddelade att hon befann sig i Grängesberg. Utmärkt tänkte jag, då är det ungefär en och en halv timme kvar innan hon är här. Dock ringde mobilen igen knappt en timme senare, men då jag vet att min mor gärna kör som om hon stulit både bil och bensin var jag inte allför chockad. Jag hörde på en gång att hon var väldigt irriterad:
"Du är ju värdelös på att beskriva vägen! Nu har jag åkt mot centrum precis som du sa men det finns inga skyltar mot Lugnet!!"
Fast besluten att inte tappa tålamodet ber jag henne förklara var hon är och hon berättar att hon parkerat vid busstationen mitt emot Park Inn. Min hjärna jobbar på högvarv för att försöka lista ut var hon har hamnat eftersom det vad jag vet inte ligger något Park Inn vid busstationen.
"Ok, mamma. Vänd bilen så att du har sjön på vänster sida, tågstationen bakom dig och järnvägsspåren på höger sida och åk ut mot Svärdsjögatan igen."
"Det finns ingen sjö här! Ingen tågstation heller!"
"Eh...nähä? Men du sa ju att du var vid busstationen?"
"JA!"
Alla som varit i Falun vet att tågstationen och busstationen ligger på samma ställe. Jag fattar därför ingenting. Var är hon egentligen?! Vi dividerar länge fram och tillbaka men jag blir mer och mer förvirrad och känner hur mitt tålamod börjar ta slut.
"Vänta, här kommer det någon som jag kan fråga" fräser hon och jag hör hur hon öppnar bildörren och hojtar:
"DU! Ursäkta men min dotter är urdålig på vägbeskrivningar, kan du förklara hur jag kommer till Svärdsjögatan?"
Jag hör hur någon som låter som en ung kille svarar på bredaste dalmål:
"Svärdsjögatan? Den ligger ju i Falun, då får du åka ut på riksväg 50 igen..."
Då faller allting på plats.
"Men mamma, du är ju i BORLÄNGE! Det är väl inte så märkligt om min vägbeskrivning inte stämmer när du är i fel stad!"
Det blir knäpptyst i andra änden. I bakgrunden hör jag hur dalmasen fortsätter:
"Så kommer du ner för en låååång backe, där finns det en rondell som du ska åka rakt fram i. Så ser du Rusta på höger sida...öh, här får du nog inte stå föresten."
Något som skulle kunna vara en buss tutar plötsligt och mamma säger snabbt och generat:
"Jaha... jag ringer dig sen.." Sen lägger hon på.
När hon ringer upp igen en halvtimme senare har hon lyckats irra sig upp till en grillkiosk i närheten av högskolan. Hon var iallafall i rätt stad och tillslut kom hon även fram till min lägenhet.
Det finns massor med liknande historier om min mamma som jag skulle kunna berätta för att förklara varför jag är som jag är (som den gången vi var på en pizzeria och hon ställde tallriken för nära bordskanten varpå hon vispade till den så att pizzan, med bearneisesås och fläskfilé, gjorde en fin bakåtvolt och landande upp och ner i hennes knä) men jag vill inte hänga ut henne mer här.
En bild säger ju mer än tusen ord, därför lägger jag upp en relativt nytagen bild på min pappa och hans kusin Lennart för att påvisa att även arvsanlagen från den sidan av släkten till viss del måste ha påverkat min genetiska uppsättning på tvivelaktigt sätt. Min far är han till vänster: 
Förstår ni vad jag menar?
Idag ska jag och mamma på något vis lyckas få in en stege, en golvlampa, en taklampa, en stor tavla, en mindre tavla, en katt, några väskor och diverse annat i hennes lilla Ford Escort för att sedan fara vidare mot Norrköping.
Igår firade vi både hennes och min födelsedag hemma och mormor och senare hemma hos mamma med hennes kompisar. Min morbror kom också förbi! Han var i Örebro för att träffa en kund. Nu har jag träffat honom två gånger på mindre än ett halvår, det måste var något slags rekord.
Kan någon förklara hur man lyckas spilla på insidan av tröjan?!
/Virre
Virrpannan
Klass NV3C från Karolinska skolan i Örebro är på studiebesök på Forsmark för att tillägna sig fördjupade kunskaper om kärnkraftens förunderliga värld. Efter att ha blivit utrustade med vita rockar, plasttofflor och övrig stilren säkerhetsutrustning går guiden igenom säkerhetsrutinerna (stället är som ett fängelse!) och har kommit fram till ett par klistermattor vars uppgift är att fånga upp förlupna radioaktiva elektroner som fastnat under fötterna. Guiden säger något i stil med "Men de här använder vi bara i nödfall så ni behöver inte kliva på mattan". När han avslutar meningen spänner han plötsligt blicken i mig som befunnit mig långt borta i en dagdröm och uppfattar därför endast "...kliva på mattan". Jag känner mig lite generad över att inte ha lyssnat ordentligt och tar detta som en uppmaning varpå jag vill visa mig duktig och därför tar ett ivrigt skutt upp på mattan med båda fötterna.
Tack vare tystnaden och de något förbluffade blickarna som möter mig börjar jag sakta inse att jag har gjort bort mig. Denna insikt förstärks av ett annat faktum: Jag sitter fast. Lika fast som ett envist burklock. Lika orubblig som Mount Everest står jag där eftersom den satans mattan är behandlad med någon form av muterat übersuperlim. Tydligen ska man bara kliva på mattan med en fot i taget för att ha möjlighet att dra sig loss. Men även denna viktiga detalj missade jag. Med gemensamma krafter lyckas mina klasskompisar tillslut dra loss mig från mattan och jag beslutar mig för att hålla mig i bakgrunden och lyssna uppmärksamt under resten av studiebesöket. Detta lyckas jag också med och jag känner mig riktigt nöjd när vi kommer ut igen efter att ha gått igenom alla kontroller och säkerhetsportar. Då blåser en kall nordanvind genom mitt hår och jag kommer plötsligt på att jag har glömt min mössa inne i detta svenska Fort Knox. Som sagt, ibland vill man bara ta semester från sig själv....
Som tur är tar vår fysiklärare Kjell-Åke på sig uppgiften att ta sin in i denna välbevakade högborg och hämta min lilla mössa igen. Han var själv obotligt tankspridd och kände kanske lite sympati med mig.
Den som sa att tankspriddhet är charmigt kan omöjligt lida av det själv!
Idag fyller min lilla mamma år! Vi ska åka hem till mormor senare och fira både henne och mig lite i efterskott med smörgåstårta (som jag delvis tänker ta på mig äran för, även om det mest blev kladd och katastrof) och annat gott!
Forsmarks kärnkraftverk
Klumpeduns!
Jävlahelvetesförbannadeextremcrap!!
VARFÖR ska jag alltid vara så klantig?! Tappar jag inte datorer i golvet så tappar jag mobilen i burken med rödfärg eller något liknande. Min klasskompis kallar mig för kaffesprinklern och på något sätt går det aldrig mer än fem minuter innan en nytvättad tröja är fläckig igen. Ridskolechefen frågade mig om jag var lite fumlig när jag tappade ridspöet och tyglarna för femtonde gången och jag tänkte för mig själv: "Om du bara visste!" Det är som om jag hade en nervskada som gör att olika delar av min kropp helt plötsligt gör myteri och börjar leva sitt eget liv.
Ibland vill jag bara ta semester från mig själv.....
Som tur är räknade min käre far med mina brister då han köpte datorn så jag har en drulleförsäkring som gäller i två år till. Det blev heller inga allvarligare skador. Plasten sprack på några ställen men annars fungerar datorn som det ska verkar det som. Det blev dock ett ganska stort märke i parketten hemma hos pappa, men när han upptäcker det hoppas jag på att han har glömt att det var där min dator landade...
Är hemma hos mor nu och dricker kärlekskaffe!
Kasper ligger och smyger bakom datorn och slår efter mina fingrar när jag skriver :)
Petra visade mig en jätterolig sida om man är intresserad av gamla fina saker: www.lauritz.com en auktionssida där man kan hitta jättefina saker på auktion. Sitter där nu och kollar och inreder mitt drömhus i fantasin.
Joanna tyckte nog att vi var rätt tråkiga när vi bara satt vid datorn och tittade på soffor och mattor :)
Inatt önskar jag att jag fick dela säng med den här killen:
Men istället får jag nöja mig med den här killen:
Lite hårigare, men han bökar runt lika mycket och snor min kudde precis som den andra gör så skillnaden kanske inte är så stor :)
Örebro
Är hemma hos Joanna nu och har ätit chokladmuffins och havregrynsgröt (inte i den ordningen). Nu ska vi tralla hem till mamma Petra och dricka kaffe tills min mamma kommer till stan!
Bye Bye!
Gett efter för trycket..
Istället för den lilla rosa med hästar på framsidan och ett hänglås som en hamster med ensiffrigt IQ skulle ha kunnat dyrka upp, där man skrev vem man var kär i just den timmen, ska jag tydligen publicera mina innersta tankar till allmän beskådning på internet! Vem kom på den här idéen från början kan man undra?
Denna blogg kom till under något som kan liknas med pistolhot. Den personen som uppenbarligen inte anser att hon får veta tillräckligt mycket om mitt liv redan (har hon inget eget?) är Joanna. Din önskan är min lag min sköna, so here it goes..
Jag och ovannämnda Joanna har tillbringat kvällen med att diskutera hur kombinationen fisar + biobesök kan sluta i katastrof samt tittat på läkaren med de oproportionerligt stora öronen samtidigt som vi klämt i oss en årskonsumtion med popcorn. En helt perfekt söndagkväll med andra ord! Har saknat prinsessan. Ser fram emot vår frukost imorgon!
"Eh...love can be described in many different ways... as stalking as a matter of fact!"
Doc Martin är fullkomligt socialt missanpassad, men helt underbar! Och, darling, jag SA ju att det var bättre än Bones ;)
Prinsessan Sötäpple :)
Ska hoppa ner i sängen snart. Är helt slut i kroppen efter mitt och Erikas gympass med efterföljande bastu imorse. Det var nog tur att det inte blev ett besök hos Stoffe. Hade somnat med näsan i kladdkakan :)
Avslutar mitt första blogginlägg (vilket jag nu har fått skriva om TRE gånger då jag lyckats radera det om och om igen) med en låt som Stoffe skickade, enjoy! :
Nattinatti!
Föresten! Är det inte helt underbart att de visar Skins igen?! Älskar den serien :)
